Rymlingen

I dag har varit en härligt solig dag men samtidigt en riktigt hemsk sådan.
Väninnan kom hit på förmiddagen med sina två pojkar.
Vi satte oss i godan ro på min baksida med en kopp kaffe och njöt i solskenet samtidigt som vi avhandlade det senaste skvallret. Alla grabbarna lekte och stojjade tillsammans - ibland inne och ibland ute. Så dags för fika. 3 av 4 små hulliganer bänkar sig på altanen och först då inser jag (den smått förvirrade och soldyrkande mamman i huset) att det saknas ett troll och tänker att ja, han får väl skylla sig själv om han inte vill fika. En halvtimme senare har den lille hulliganen fortfarande inte gjort något väsen av sig och då börjar jag naturligtvis undra vart sjutton han tagit vägen. Kanske han cyklat till en kompis (vilket inte är ovanligt när han får tråkigt)? Bäst att ringa och kolla om han är där... inget svar.... nåja, det är egentligen inget konstigt med det. De är väl ute och hör inte telefonen tänker jag och sätter mig i solstolen igen. Så går det en stund till... ingen L dyker upp så jag ringer igen... Nu så...svar i andra änden, men jag får inte det svar jag väntat mig. De är inte hemma, utan i stugan och har alltså inte sett till det lilla livet. Nu börjar jag bli orolig, var sjutton har han tagit vägen då??? Inget annat att göra än att ge sig ut och leta då. Jag, väninnnan och barnen drar iväg runt kvarteret och kollar alla platser som kan tänkas besökas av en liten egensinnig fyraåring.... men utan resultat.... han är puts väck! Vad gör man nu? Ringer polisen? Inte lär väl de ge sig ut och leta efter en liten grabb som varit borta ett par timmar heller? Eller?? Sambon bestämmer sig för att ta en runda till med cyklen och vi övriga står handfallna kvar och funderar fortfarande på vad göra om han INTE dyker upp... Så... 5 minuter senare kommer de och lille L ser riktigt moloken ut. Jag blir alldeles överlycklig över att se honom men kopplar på den bistra arga mammaminen och fömanar och står i varpå den lille krabaten brister ut i gråt och förlåt. Cyklen åker in i garaget med hot om att säljas vilket gör L ännu mer förtvilad. Efter en stund kryper det fram att han cyklat hem till sin farmor för att han ville leka med henne. Tyvärr var det ingen hemma, men han hade sett farfar och gömt sig för honom (förmodligen för att han visste att han skulle få bannor för att han dragit iväg själv). Hans käre far hittar honom sedan på den stora trafikerade vägen (han hade inte ens vett att ta cykelvägen den odågan!!).

Nu sitter jag och funderar över hur jag skall tackla detta vidare. Givetvis kommer cyklen att få stå kvar i garaget den närmsta tiden och gud nåde om han ens tänker tanken att gå iväg hemifrån utan att säga till först. Han är ju trots allt bara 4 år (nåja, 5 om en månad)!

Ha det bra och ta var på er där ute. (Ser ni någongång en ensam liten lintott på en blå cykel så ring mig!)

/P


Spotify

Det bästa som hänt världen efter Ikea, Tradera och Ullared är SPOTIFY!
Helt suveränt "musikprogram på nätet där man hittar det mesta i musikväg.

Min favoritlista just nu ser ut (eller snarare låter) som följer:
http://open.spotify.com/user/pilla.j/playlist/4CQvX7pja1SK4LTINJBJcJ

Lyssna och njut (om ni har förmånen att ha tillgång till detta superprogram vill säga!)

/P


Ingen rast och ingen ro...

...Det snabbaste sättet för en förälder att tilldra sig ett barns uppmärksamhet är att sätta sig ner och se ut att ha det bekvämt...

I dag på morgonen gjorde jag ett tappert försök att fånga några stackars solstrålar mellan ett par maskiner tvätt... jag hann med en klunk kaffe innan första ropet:

- MAMMA! Jag är törstig
- MAMMA! Hämta äppeljuice till mig - i bäbismugg...

Bara att resa sig upp ur solstolen, ställa det rykande kaffet åt sidan och gå in och fixa dricka...

Tillbaka i solen (som hunnit gömma sig bakom molnen givetvis), två zipp på kaffet och så....

- MAMMA! Telefonen, det ringer!!!
- MAMMA! Skynda dig - det är till pappa!!!!

Men herregud - ropa på HONOM då! Vad är det ,med er egentligen??? Kontrar jag... men.... reser mig upp, springer in lagom till telefonen tystnat...

Så tillbaka igen - Solen tittar fram någon minut och jag njuter till fullo av värmen och kaffet...

- MAMMA! MAMMA! jag har bajsat - kom och torka mig!!!

Jaja, nöden har ingen lag - torkning blir det...
Två minuter senare sätter jag mig igen och hinner med ytterligare lite kaffe (som nu är äckligt kallt)... och så...

-MAMMA! Tvättmaskinen piper, tvätten är färdig!!!!
- MAMMA! Hör du inte? Tvätten är färdig, tvättmaskinen pep ju!!!

Efter det gav jag upp - tydligen hade de små änglarna (som just då var mer svarta till färgen än vita!) bestämt sig för att reta sin mor till vansinne... tvätten är färdig... hallå!!! de är 4 och 6 år gamla, inte fan bryr de sig om att tvätten blir unken om den får ligga kvar i maskinen för länge... nej, de vill bara inte se sin stackars mamma ha det lugnt och skönt i solstolen.... som sagt - vill du fånga ett barns uppmärksamhet, sätt dig ner med en kopp kaffe och ta det lugnt, funkar varje gång!

/Pernilla

Så sant och så viktigt!

"It is not the strongest of the species that survives, nor the most intelligent that survives. It is the one that is the most adaptable to change."

Charles Darwin


Dagens citat...

"Happiness is taking things as they are"

Ja, det var budskapet i i kvällens thepåse... sitter här och smuttar på den rykande varma drycken och funderar över innebörden...
Det första som slår mig är att visst sjutton borde man ta dagen som den kommer lite mer och sluta grubbla över vad som komma skall och hur hantera vad det än månde vara... I nästa sekund undrar jag hur i hela friden jag skall kunna göra det...
Blir jag lyckligare av att ta saker som de är rakt upp och ner? Ska jag tex bara acceptera att min lille trollunges hjärta är lite trasigt och kanske måste lagas inom en framtid som kanske inte är så väldigt långt borta?? Visst, det är bara att acceptera och hantera, men blir jag LYCKLIGARE av det? Ja, kanske... varför gå omkring och fundera över något jag ändå inte kan påverka? Varför grubbla över varför det blev som det blev? -  varför just MITT barn? -  vad kunde jag gjort annorlunda? - KUNDE jag gjort något annorlunda? ??osv osv...
Jag kanske inte blir lyckligare, men jag blir i alla fall bra mycket lugnare och starkare om jag kan acceptera situationen och ta den för vad den är just nu. Nu är nu och då är då, framtiden blir som den blir, och jag skall njuta av och ta vara på varenda dag från och med nu för att vara rustad för framtiden och vad den än har att bjuda på.



Ta hand om er där ute!
/P

RSS 2.0