Berörd
OK, nu ska jag sluta gnälla över hur trist och jobbigt allt är!
Lite förlkylning, hosta och en allmänt hektisk tillvaro kan man stå ut med. Familjen mår ju för övrigt bra!! Visst finns oro för influensa och stora killens hjärtfel, MEN vi har det bra och framför allt så har vi vår familj HEL!!
Jag satt och läste en blogg för en stund sedan om lille Elton som gick bort alldeles för tidigt den 24/10 bara drygt 2 år gammal. Jag sitter där med tårar som trillar ner för kinden och tänker på denna familj som jag inte känner, och funderar på hur otroligt hemskt de måste ha det just nu i denna stund. Där finns en bild på Eltons storebror som efter att han mist sin älskade lillebror skall försöka leva ett normalt liv och just är påväg till Halloweendisco. Jag tänker att "herre gud, vilken stark liten kille, vad mycket han har fått gå igenom, och nu ska han försöka vara stark och glad och leva vidare utan sin lillebror"... Givetvis gör jag kopplingen till mina egna söner och undrar hur de skulle reagera/fungera om någon av dem miste sitt syskon, men klarar knappt ens att tänka tanken!!
Då kommer min stora grabb in och sätter sig bredvid och tittar på vad jag läser - plötsligt utbrister han: "Men mamma, det är ju min skolkompis - vi leker ibland på rasten. Han är jättesnäll." Oj!! Denna starka lilla kille som nyss bara var en bild på en skärm, men som ändå berör mig så djupt blir plötsligt så verklig och jag får mig en kalldusch!
Jag ska aldrig mer gnälla över småsaker... Jag ska ta vara på livet och min familj och glädjas över att vi har varandra och att vi mår bra!
Till alla där ute som läser det här:
Ta vara på varandra och uppskatta vardagen!
Kram
/P
Lite förlkylning, hosta och en allmänt hektisk tillvaro kan man stå ut med. Familjen mår ju för övrigt bra!! Visst finns oro för influensa och stora killens hjärtfel, MEN vi har det bra och framför allt så har vi vår familj HEL!!
Jag satt och läste en blogg för en stund sedan om lille Elton som gick bort alldeles för tidigt den 24/10 bara drygt 2 år gammal. Jag sitter där med tårar som trillar ner för kinden och tänker på denna familj som jag inte känner, och funderar på hur otroligt hemskt de måste ha det just nu i denna stund. Där finns en bild på Eltons storebror som efter att han mist sin älskade lillebror skall försöka leva ett normalt liv och just är påväg till Halloweendisco. Jag tänker att "herre gud, vilken stark liten kille, vad mycket han har fått gå igenom, och nu ska han försöka vara stark och glad och leva vidare utan sin lillebror"... Givetvis gör jag kopplingen till mina egna söner och undrar hur de skulle reagera/fungera om någon av dem miste sitt syskon, men klarar knappt ens att tänka tanken!!
Då kommer min stora grabb in och sätter sig bredvid och tittar på vad jag läser - plötsligt utbrister han: "Men mamma, det är ju min skolkompis - vi leker ibland på rasten. Han är jättesnäll." Oj!! Denna starka lilla kille som nyss bara var en bild på en skärm, men som ändå berör mig så djupt blir plötsligt så verklig och jag får mig en kalldusch!
Jag ska aldrig mer gnälla över småsaker... Jag ska ta vara på livet och min familj och glädjas över att vi har varandra och att vi mår bra!
Till alla där ute som läser det här:
Ta vara på varandra och uppskatta vardagen!
Kram
/P
Kommentarer
Postat av: Åsagåsa
Ja, det är fruktansvärt!!!! Men du sys!! Kolla noga på vad du skrivit och lev så nu... Ta vara på den tid man har tillsammans.... Ingen vet någonsin hur länge livet varar:( Kram kram
Postat av: Jessica
Oj att bara läsa din blogg fick mig att börja fundera.. Vad sysslar man med egentligen?
Postat av: Lillasyster
Love you sister
Postat av: Lillasyster
Love you sister!
Trackback
